Moa – en dvärgschnauzer

Idag blir vår lilla Moa tio veckor. Hon har nu varit hos oss i två av dessa veckor. Det känns som om det gått mycket längre tid än så. Det är hur naturligt som helst att ha henne här.

Lena har ju varit valpledig under dessa två veckor. Det har varit bra att vi varit två som delat på natturer, kisspromenader m.m. Det har gått så bra. Under dessa två veckor så har Moa endast kissat inne två gånger. De två gångerna var på dagen då vi inte hann med att gå ut med henne. Nätterna har fungerat hur bra som helst. Hon sover, som vi skrivit tidigare, sju till åtta timmar varje natt. Det är helt otroligt. När kommer bakslaget? Eller är man negativ när man säger så?

Mat äter hon tre gånger per dag. Dricker fortsätter hon att göra som den värsta fölunge.

Tio veckor gammal med väldigt mycket valppäls. Hon är alldeles nyborstad och ullkammad.

Visst är jag fin, trots min krulliga valppäls.

I morse var det något som saknades. Maya var inte här och tog med mig på en morgonpromenad som hon gjort den senast veckan. Visst är det konstigt hur fort man vänjer sig med något. I det här fallet med en hund och en promenad.

Moa verkar hur kooool som helst. Det är som om Maya aldrig varit här. Moa gör sitt och går runt och strosar för sig själv, både inne och utomhus. Det känns hur naturligt som helst att hon är ensam hund hos oss.

I morse när klockan just passerat sju och Lena gick upp så sov både Moa och Maya fortfarande. Det blev lite konstigt att vi fick väcka hundarna för att de skulle gå ut och göra sitt. De senaste veckorna har det ju varit precis tvärt om. Moa har vaknat efter sju-åtta timmars sömn och då påkallat vår  uppmärksamhet.

Idag har vi nog både Lena och jag en liten tår i ögonvrån. Maya lämnar oss efter en härlig och jätterolig vecka tillsammans med henne. Det har varit väldigt kul att ha henne här. Moa och hon har lekt och busat i stort sett hela tiden, äta gräs, i små portioner,  är en favorit.

Gräs är gott.

När sedan ”springet i bena” blir för stort så sätter dom fart. Moa med gräset fortfarande i mun.

Att leka ta fatt är visst en kul sysselsättning.

Det är som vi skrivit tidigare allt lättare och allt mer normalt att ha Moa hos oss.  Även med Maya känns det numera helt normalt och vanligt. Med Maya är det ju tyvärr så att hon i morgon onsdag lämnar oss och åker tillbaka till sin matte och husse. Det känns väldigt konstigt.

En ny vecka har börjat och för Moa är det nu andra veckan hos oss. Det blir alltmer vant både för oss och för Moa att det är så här det kommer att se ut framöver. Det är otroligt härligt, roligt och mycket spännande.

Moa har som vanligt sovit sina åtta timmar för att därefter gå in och sova en liten stund till.

Sensommaren håller i sig, tolv grader varmt vid Mayas morgonpromenad. Men det var ändå inte så skönt, det är väl närmare stormvindar.

Idag, straxt före lunch, så hände en liten olycka. Det var en lite pöl i hallen. Just nu så har vi ju två hundar hemma. Maya är ju en vuxen hund och hon har inte visat några sådana tendenser tidigare. Så det är väl mest troligt för att inte säga självklart att det är lilla Moa som hade lite för mycket tryck och vi var lite för ouppmärksamma.

Idag gjorde jag vad ingen man får göra, jag glömde bort våra bröllopsdag. Det är väl ingen dödssynd med väldigt nära. Det kan nog kallas för den 8:de synden.

Men min kära fru kom ihåg, blommor fick jag också

Blommor från Lena på vår bröllopsdag