Moa – en dvärgschnauzer

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Tänk att ett år går så fort. Den 30 juli 2010 föddes Moa.
De första 8 veckorna tillbringade Moa, så som sig bör, hos uppfödaren Kennel Primaliv.
En bättre och mer seriös uppfödare får man leta efter. Det var inte helt lätt att hitta en uppfödare som vi gillade. När nu resultatet blivit så bra så är vi glada för att lade ner så mycket arbete på att inte bara finna en trevlig hund utan också en uppfödare värd namnet.

Trött, men ändå lite svårt att komma till ro

När så äntligen Moa den 24 september kom till oss så var det en mycket liten, något osäker och vinglig krabat som dök upp. Efter den första dagens strapatser så hade hon nog lika svårt att komma till ro som vi hade. Det var för oss alla ett omtumlande första dygn.

Under några månader så vidtog nu allt arbeta med att forma det nya livet som vi hade fått till oss. Det var träning, träning och åter träng. Vi försökte så gott vi kunde att få henne att göra som vi vill, det var inte alltid detsamma som vad Moa tyckte var rätt. Men med tiden så blev det ganska bra. Mycket hjälp fick vi av Marie, Moas uppfödare, och inte minst internet. Visst är Google bra.

Moa och Lena på kurs

Nu har vi kommit fram till den 12 november 2010 och vi, Moa, Lena samt undertecknad, skall gå på kurs. En valpkurs hade vi bestämt oss för. Efter idogt letande efter en kurs som såväl innehållsmässigt som tidsmässigt passade oss föll så valet på Sirius hundcenter. Allt, förutom restiden till Bromma, var mycket bra. Kursinnehåll, instruktör samt lokal var allt mycket bra. Moa klarade sig bra även om alla, de var 6 hundar totalt, andra hundar var mycket större än vad Moa var. Det var både kul och nyttigt att deltaga i en sådan här kurs.

Under hösten och början av vintern så fortsatte tränandet. Det var också veterinärbesök för vaccinering och kontroll av tänder. Det kändes som om hösten bara ”flög förbi” och helt plötsligt så var det jul. Oj, vad Moa tyckte det var konstigt med julgran, klappar, och allt ståhej som det är inför, under och straxt efter helgerna. Men även det flöt på bra.

Snö, det var kul tyckte Moa

🙂

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

… hon har vår lilla Moa. Lena tog den här bilden tidigare i dag. Moa har ”bäddat” in sig i en som hon tycker skön ställning. Så vitt jag kan se så är den långt ifrån skön.
Men vem är väl jag att säga det när Moa verkar trivass

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Lena sitter och solar sig i den härliga vårvärmen, får man säga vår när det är den 3 mars. Moa däremot är inte så villig till att vila utan gör allt för att få igång Lena. Efter en stund så ger Moas tjat önskad effekt. Lena störtar upp från bänken för att jaga Moa.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

När det var som mest och djupast med snö ville inte Moa gå ut. Vi skottade då upp en liten slinga som hon kunde springa på. Någonting som hon gjorde varje dag. Nu när det blivit töväder och snön börjar smälta undan så syns det väldigt tydligt var hon har kunnat springa.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

… är väl hur man kan känneteckna stigarna i skogarna runt Sköndal. För att illustrera hur halt det är tog jag fram mobilen och tog ett kort.
Men med hjälp av ”mina” nya broddar, som jag skrev om igår, så går det trots allt bra att promenera runt.
Moa gör som tidigare, går i snön eller i skogen där det är barmark. Isen är för hal för henne.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

… gick betydligt mycket lättare då jag fick lite hjälp.
Lena hade ett extra par med broddar som jag passade på att låna. Oj, vilken skillnad det blev. Skillnad i alla fall för mig. Moa var fortfarande som en Bambi på hal is.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

.. att gå ut och promenera idag. Efter gårdagens blidväder så blev natten kall med flera minusgrader. Det medförde frusna vägbanor, trottoarer och gångstigar. När det så i morse började att regna så blev dessa gångstråk fullständigt livsfarliga att beträda. Finns det något halare att gå på än blöt is?

Det blev alltså idag ingen lång promenad i skogen utan vi, Moa och jag, koncentrerade oss på att komma runt här hemmavid.