Moa – en dvärgschnauzer

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

…sjöng Robban Broberg om redan 1968. En dag som denna så kan man verkligen skriva under på detta. Några plusgrader och en sol som värmer upp och smälter undan snö och is från vägar och gångstigar.
Vad hittar man då? Jo, träck från såväl djur som från människor där nöden varit alltför stor. Detta blandat med fågelmat som någon ”välvillig” medmänniska lämnat till några av vinterns alla frusna fåglar. En fågelmat som alltför ofta äts upp av råttor, möss, katter eller hundar.

Allt det här blev idag för Moa som en festmåltid. En festmåltid bestående av brödbitar, inget annat, från någon vänlig medmänniska. Hon hade knappt tid för att gå, än mindre för att uträtta sina behov. För en gång skull så var Moas ”goda uppfostran” som bortblåst. Det hjälpte inte hur jag lockade, befallde eller på annat sätt försökt få henne att lyda. Inget fungerade en dag som denna.

Tillråga på allt så var det inte kul för undertecknad att gå ut, det var halt, för att inte säga mycket halt.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Undertecknad är nu äntligen tillbaka i en något sånär form. Har tillbringat den senaste tiden (10 dagar) i mer eller mindre ryggläge.
Jag har inte ens kunnat ta kameran och ta några bilder av lilla Moa. Att sitta vid datorn och skriva har inte heller det fungerat.

Men nu så är jag åter i drift.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Atlas kan ibland vara väldigt trött och bara kura ihop sig för en liten stunds vila. Även när han går ut på tomten så går det ibland lite långsamt. Det är skönt att gå och nosa lite grann tycks han säga.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Kan ingen komma och leka med mig, jag vill sparka boll.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Sedan i fredags så har Moa (och även vi) haft sällskap här hemma. Niklas och Sannas Labrador Atlas är hos oss tills i morgon måndag.
I början så var Moa lite på sin vakt. Så fort Atlas tog en leksak eller kom för nära Lena eller mig så var Moa där och gav ifrån sig ett bestämt skall och talade om att det/den där är min. Det här höll hon på med någon timme men därefter har det inte varit några problem alls. Atlas fattade snabbt att det här är Moas och han inordnade sig i flocken.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

I föregående inlägg nämnde jag det värmande täcke som Moa har.
Jag glömde dock att lägga till bilden, den kommer här istället.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

…grader är vad termometern i morse visade på. När vi skulle gå ut så gick Moa ut på bron, tvärstannade och backade in. När jag säger backade så var det verkligen så, inte så att hon vände om utan hon backade in igen. Detta gjorde hon trots sitt fina och värmande täcke. Väl ute så tyckte hon det var lite kallt och stannade ibland med någon tass upplyft för att få en lite värmande hand från husse.
I övrigt så börjar det mer och mer kännas som vanligt, med Moas tillfrisknande menar jag då.

Det är kallt, jättekallt, och ska vi tro meteorologerna så blir det bara värre de kommande dagarna.