Idag var vi hemma hos mamma Barbro i Strängnäs på ett litet besök. Moa åkte även idag i sin nya bur. Och precis som igår så sa hon inte ett dugg utan hon sov så sött ”hela” vägen till Strängnäs.
I går var vi borta på middag hos några vänner och då blev det premiärtur för Moa i hennes nya bur. Det är som om hon aldrig gjort annat än varit i bur. Hon knorrade inte alls. Det kom inte ett enda ljud ifrån henne. Hon bara lade sig ner och somnade.
Så har ännu en vecka förflutit sen Moa kom till oss. Och oj vad fort det går. I går var Moa och Lena hos Marie, Kennel Primaliv, för lite trim och social samvaro. Moa var så fin när hon kom hem.
Efter en liten trimning samt att träffa Maries övriga hundar så är Moa helt slut. Även i dag så tycker hon det är skönt att vila. Men det går inte att ligga var som helst. Och det måste framför allt bäddas.
Så här fin är hon efter gårdagens trimning.
Moa blir sakta men säkert (?) bättre. Idag har hon ätit hyfsat och druckit ganska bra. Det känns som om det sakta, mycket sakta, blir bättre och bättre.
Moa har ju i stort sett alltid varit lös när vi gått ut. Det är hon fortfarande men det börjar komma lite nya tendenser. Hon springer gärna iväg utom synhåll. Man får då ha mycket ”is i magen” för att inte springa efter. Det är ju Moa som skall ha koll på mig och inte tvärt om. Än så länge fungerar det. Hon kommer ganska snart och letar upp mig. Vi får se hur länge det är så.
Tänk vad det går fort. Moa har nu varit hos oss i drygt fyra veckor. Det är så otroligt roligt. Det händer hela tiden något. Att skriva och fotografera gör att vi minns lite bättre. Som t.ex. hur mycket hon har växt under den tiden.
Det har också blivit mycket lättare att nå saker. Det är ju på gott och ont för oss men för Moa är det bara roligt.
I dag på morgonen så har Moa blandat sömn med lite bus. Det är ett gott tecken att hon vill leka lite.
Morgonpromenaden var, om man bortser från tempot, i stort sett som vanligt. Lite spring, lite bära pinnar och ibland stå still och hämta andan. Vi mötte två hundar som hon så gärna ville hälsa på men som en ”elak” husse inte tillät. Väl hemma så slocknade hon ganska direkt i sin korg.
På eftermiddagen kom Niklas med barnen över. Även om Moa tyckte det var roligt så orkade hon inte leka. Hon satt mest still eller låg i någons knä.
Lite nyfiken var hon trots allt. Blöjbyte, det var en ny upplevelse.