Moa – en dvärgschnauzer

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Moa brukar krafsa på altandörren för att få oss att öppna den. Det är väldigt ofta som hon bara vill lägga sig på dörrmattan och titta ut. Hon måste inte nödvändigtvis springa runt utomhus utan att kan ligga i allsköns ro och bara vara.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Hemma igen. Det är fortfarande sommar så shortsen åker på. Tillsammans med värmen så infann sig arbetslusten. Staketet har börjat se lite torrt ut så det var nog dags för en liten inoljning.
Moa lade sig på gräset och tittade förundrat på. Vad gör husse, han brukar aldrig göra något tycktes hon tänka. Mycket riktigt så orkar jag inte så långt, ena sidan blev klar idag så resten får bli kvar till i morgon.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Så var det då dags att åka hem igen. Vädret var fortsatt dåligt och det regnade och var kallt. Vid frukosten var det 8 grader. Vid hemresan valde vi att åka en annan väg än den vi åkte när vi åkte upp. Väg 70 och 71 har man åkt så många gånger under åren så det känns som om man kan dom utantill. Vi valde att åka över Mora, Rättvik, Falun, Gävle och hem. En lite längre resa men lite roligare då vi inte har åkt den alltför ofta.
Även i dag så gick det hur bra som helst med Moa.
Hon är underbar vår lilla Moa.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Hemma i Stockholm är det sensommarväder med sol och över 20 grader varmt. Här i Sälen hade vi på morgonen när vi gav oss ut på fjället 9 grader ”varmt” och regnet hängde bokstavligt talat i luften. Molnen var så låga att det gick att ta på dom. Men som det heter ”skam den som ger sig”, ut skulle vi trots det tråkiga vädret. I dag så blev det en annan led. Början på kungsleden, ut på fjället och så hem igen. Totalt 9km. Som syns på bilderna nedan så var det allt annat än skönt väder. Men ut gick vi. Det var till och med så kallt att Lena hade mössa och vantar på sig. Och som sagt, hemma i Stockholm så badades det.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Olarsgården är ett litet hotell mitt i Lindvallenområdet i Sälen. Här har vi bokat ett vandringspaket där det förutom god mat, sköna sängar och ett lunchpaket som vi själva plockade ihop efter frukosten även ingick diverse råd och dåd. Vi fick all den hjälp ett par ovana vandrare kan önska sig. Bland alla andra råd så fick vi det viktigaste av allt, förslag på vandringsleder.
Valet föll slutligen på en liten led på 10km som vi kunde börja på direkt utanför hotellet. Nåja, direkt utanför hotellet var väl att ta i. Vi skulle först upp på kammen och det innebar att vi skulle gå uppför slalombacken.
Det fanns i och för sig ett alternativ och det var att ta linbanan upp till vart vi kunde gå in på leden. Lena ville ta linbana med jag tyckte det var onödigt att först gå 1km till linbanan när vi kunde gå rakt upp. Oj, gissa om jag hade fel. Det var nog bland det jobbigaste jag gjort under de senaste åren. När vi väl kom upp så var vi helt slut så det första vi gjort var att ta rast. Vi hade då just kommit in på leden. Vilken början det blev.
Men sen gick det bra. Skön och lätt vandring, ingen vind, inga mygg och framför allt inget regn.
På vägen hem så föreslog Lena att vi skulle ta linbanan neråt i stället. Som det visade sig så var det ett mycket bra förslag. Inte bara för att det blev ett lätt avslutning utan för att precis när vi kliver av linbanan så börjar det att regna. Vad gör man i det läget om inte att snabbt och lustigt ta sig till en intilliggande restaurang och där intaga en mycket välförtjänt öl.

Moa då, var hon med? Självklart så var hon det. Uppför slalombacken så uppförde hon sig mer som en bergget än som en hund. Hon sprang upp. Väl ute på leden så verkade det inte finnas något slut i hennes spring i benen. Men oj vad trött hon var när vi kom hem.

Vi hade varit lite oroliga för hur det skulle gå att lämna henne i rummet när vi gick för att äta frukost och middag. Absolut inget som helst problem. Då menar jag verkligen det, inga problem. Hon varken gnydde, skällde eller visade något obehag för att bli lämnad ensam på ett obekant ställe. Hur lätt som helst.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

I dag så bar det iväg till Sälen. Lena, undertecknad och Moa, skall iväg på en lite minisemester. Det låter så härligt när alla andra pratar om att fjällvandra så vi tänkte ge det en chans. Så när som på en ryggsäck, som vi lånade av Marie, så har vi all utrustning som kan behövas för detta ändamål. Så det var med stor iver och förväntan som vi gav oss av. Trots att resan upp tog nästan sju timmar, raster inräknade, så gick det mycket bra. Vi körde cirka 2 timmar och tog därefter rast. Det känns lite kymigt att ha Moa i buren under längre tid än så. Eftersom hon oftast låg och sov när vi öppnade bakluckan så tror jag inte att hon hade det alltför jobbigt.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Vi har skrivit om det många gånger tidigare men det tål att upprepas, det är härligt att bo så nära naturen som vi gör. Vi har ett par hundra meter till Drevviken och ytterligare ett hundratal meter till Flatensjön.
Visst är det något speciellt med att gå längs med havet eller som vi alltid gör, längsmed en sjö.
På senare tid så har vi börjat med att ta lite längre promenader med Moa. Att gå till eller runt Flatensjön har blivit ett nytt favoritstråk för morgonpromenaden. Långt är det inte, men med tanke på min ork så är det långt. Moa verkligen älskar att gå i skogen eller att nosandes strosa längs sjön. Nedanstående bilder är ifrån dagens morgonpromenad utmed Flatensjön.