Dag 1 i Sälen

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Olarsgården är ett litet hotell mitt i Lindvallenområdet i Sälen. Här har vi bokat ett vandringspaket där det förutom god mat, sköna sängar och ett lunchpaket som vi själva plockade ihop efter frukosten även ingick diverse råd och dåd. Vi fick all den hjälp ett par ovana vandrare kan önska sig. Bland alla andra råd så fick vi det viktigaste av allt, förslag på vandringsleder.
Valet föll slutligen på en liten led på 10km som vi kunde börja på direkt utanför hotellet. Nåja, direkt utanför hotellet var väl att ta i. Vi skulle först upp på kammen och det innebar att vi skulle gå uppför slalombacken.
Det fanns i och för sig ett alternativ och det var att ta linbanan upp till vart vi kunde gå in på leden. Lena ville ta linbana med jag tyckte det var onödigt att först gå 1km till linbanan när vi kunde gå rakt upp. Oj, gissa om jag hade fel. Det var nog bland det jobbigaste jag gjort under de senaste åren. När vi väl kom upp så var vi helt slut så det första vi gjort var att ta rast. Vi hade då just kommit in på leden. Vilken början det blev.
Men sen gick det bra. Skön och lätt vandring, ingen vind, inga mygg och framför allt inget regn.
På vägen hem så föreslog Lena att vi skulle ta linbanan neråt i stället. Som det visade sig så var det ett mycket bra förslag. Inte bara för att det blev ett lätt avslutning utan för att precis när vi kliver av linbanan så börjar det att regna. Vad gör man i det läget om inte att snabbt och lustigt ta sig till en intilliggande restaurang och där intaga en mycket välförtjänt öl.

Moa då, var hon med? Självklart så var hon det. Uppför slalombacken så uppförde hon sig mer som en bergget än som en hund. Hon sprang upp. Väl ute på leden så verkade det inte finnas något slut i hennes spring i benen. Men oj vad trött hon var när vi kom hem.

Vi hade varit lite oroliga för hur det skulle gå att lämna henne i rummet när vi gick för att äta frukost och middag. Absolut inget som helst problem. Då menar jag verkligen det, inga problem. Hon varken gnydde, skällde eller visade något obehag för att bli lämnad ensam på ett obekant ställe. Hur lätt som helst.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.