Moa – en dvärgschnauzer

I dag på lunchpromenaden gick allt som vanligt mycket bra. Moa var följsam och kom när jag kallade. Hon kom t.o.m. när vi möte en stor tax (Nisse) som hon egentligen ville leka med, men hon löd husse och kom.

Men, och det är ett stort men, hon hittade något att äta. Då hjälpte inga lockelser med löfte om godis. När jag närmade mig henne sprang hon bara iväg ifrån mig. När jag vände och gick åt andra hållet blev hon lite osäker på vad hon skulle göra och ju längre bort från henne jag kom ju mer osäker blev hon. Till sist så var närheten till mig viktigare än vad det nu var hon åt på, så hon kom springande till mig. Det kändes som en liten seger. Jag vet inte om det är ”rätt” metod, men den fungerade.

I natt sov Moa hela natten utan att röra sig ett dugg. Lena uppskattar det eftersom det är hon som går upp på natten om Moa vill något. Moa var mycket trött efter gårdagens aktiviteter. Jag var nog lite för aktiv och lekte lite för mycket med henne. Vi var både ute på tomten och lekte och också ute på våra små promenader i närområdet.

Det är så roligt att se hur följsam och läraktig Moa är. Vi använder bara kopplet när vi går en kort kort bit på gatan, annars så går hon lös hela tiden. Hon har verkligen full koll på vart jag tar vägen. Viker jag av från gångstigen, stannar upp eller helt enkelt vänder om och går tillbaka så är hon med direkt. Hon följer mig hela tiden. Undra just hur länge det vara.

Det där med inkallning går ganska bra. Moa ser ju allt som lek så lockar man bara med något roligare/godare än det hon just för tillfället håller på med så kommer hon ”som ett skott”. Tills dess att hon är fullt vaccinerad så går vi för oss själva och undviker att träffa andra hundar. När hon väl börjar möta andra hundar så blir väl inkallningen utsatt för nya prövningar.

Så har det då börjat, bitandet menar jag. Det har successivt blivit mer och mer bitande. Moa tycker om att bita på det mesta. Det blir väl att göra som de flesta ”professionella” hundkännare säger i sina svar på nätet att man skall göra. Det är i de svaren två saker som kommer igen, om än i lite olika varianter.

1. Distrahera och avled uppmärksamheten till något som Moa får bita på, t.ex. hennes egna tuggben eller hennes egna leksaker.

2. Om hon biter i oss eller våra kläder, ignorera först och när hon släpper gå därifrån.

Det är lite roligt när man tänker tillbaka till när barnen var små och när dom fick sina första tänder. Vi sa då att dom biter och tuggar som den värsta hundvalp. Vad säger vi nu om Moa då, jo, hon biter som en lite bebis. Tänk så det kan bli, man jämför med något som man känner igen sen tidigare och det har ju gått bra.

När Moa i morse var ute för sin morgonrunda vid 06:30 så upptäckte vi hennes första (?) fästing. Det satt väl synlig på nosen. Det var inga större problem med att ta bort den.

Moa var ovanligt sugen och hungrig i morse. Tidigare mornar så har hon inte velat äta förrän framåt 9-tiden. I morse så slukade hon hela frukosten klockan 7.

Vi frapperas över hur självständig och otroligt cool Moa är. Hon har inga problem med att vara själv. Inte bara med att i det tysta busa och tugga på saker hon inte får tugga på utan med att leka med de saker hon har. Eller ännu hellre att gå och lägga sig i någon av sina korgar för en liten tupplur. Hon har definitivt inte behovet av att alltid följa oss vart vi än går. Hon påminner väldigt mycket om sin mamma Mimi, Kennel Primaliv,  som är en otroligt lugn och harmonisk liten tik.

Det här är ingen stor pinne, det är jag som inte har vuxit klart ännu.

Stor pinne? Inte då

Det är inte bara matte och husse som tycker jag är söt.

Alla vill hålla i mig. Det är kul.

I natt har det för första gången sedan Moa kom till oss som det varit lite oroligt. Moa ville ut klockan 03:00, 04:30 och 06:15. Det är första gången hon vill/behöver gå ut så många gånger.

Det som är mycket positiva är att hon faktiskt säger till. Vi hade inte förväntat oss det. Det känns som om det inte är vad alla 10-veckors valpar gör. Istället skulle man kunna förvänta sig att hon bara satte sig ner och gjorde sitt. Att gå ut med henne ett par gånger per natt känns trots allt betydligt mycket lättare än att leta efter pölar på morgonen.

Från det att Moa kom till oss har vi varje dag skrivit lite här på hemsidan. I går blev det inte så. Det blev lite ont om tid och orken fanns inte mot kvällen.

Det är väl bara att acceptera att sommaren nog nu är slut och vi går mot mörkare och kallare tider. Med detta följer också lite höstarbete. Trädgård, rabatt, grill utemöbler m.m. skall hanteras och vinterförvaras. Det var det som vi höll på med i går och då inte fick tid till att skriva något.

Delar av utemöbler i vinterförvaring

Moa var som vanligt med men var lite konfunderad till vad vi håll på med ute på tomten.

Ett lite nytt beteende kan vi se hos Moa. Hon sover som tidigare mycket bra men när hon vaknar vid 6-tiden så vill hon vara uppe någon timme för att därefter somna om.