Moa – en dvärgschnauzer

Sanna underst och Niklas på toppen som klämmer ihop stakars Sander

I dag är det 1:a advent och Niklas med familj har bjudit oss på adventskaffe. Tyvärr så blev det bara jag som kunde gå då Lena arbetade.

Men det fick gå det också.

Moa var sitt vanliga jag och busade runt den första halvtimmen. Sedan lugnade hon ner sig.

Hon försökte hela tiden att få igång Atlas, familjens labrador. Men Atlas var ine mottaglig och han höll sig ganska lugn.

Hannes ser långt efter Moa som bara går därifrån

När Moa inte fick igång Atlas så höll hom tillgodo med en av Atlas leksaker, ett ben som är lite för stort för Moa.

Sander som är van med hundar, Atlas, blev inte ett dugg skrämd när Moa hoppade upp.

Lena och Moa innan kursen har börjat

Så hade vi kommit till kursdag nummer tre.

Det handlade om följsamhet. Det gick ganska bra med Moa.

Hon har ibland lite svårt att hålla koncentrationen uppe.

Eller är det kanske så att vi inte gör övningarna tillräckligt roliga. Hur som helst så är det bara att ta med tekniken hem och fortsätta med övningarna här.

Kursledaren, Cissi, instruerar Lena

Nu gör dom som Cissi sa

Några andra kursdeltagare

Moa i snön, det är hur kul som helst.

Så har vintern kommit till sist, eller är det bara lite höstrusk.
Hur som helst så tycker Moa att det är otroligt roligt att leka i snön.

Nackdelen för en stackars fotograf är att det alltid kommer snö på linsen. Med det är väl smällar man får ta.











De senaste dagarna har annars varit en kamp mellan mig, Lena och Moa om vem som håller ut längst när det gäller maten.
Jag och Lena vill att Moa skall äta sitt torrfoder. Moa har en helt annan uppfattning om saken. Hon vill istället ha något annat. I stort sett vad som helst bara inte torrfoder.
Jag kan inte påstå att vi än så länge har vunnit kampen. Men vem vet, det kanske går till sist.
Marie, Kennel Primaliv, kommer med god råd om hur vi skall tänka och agera. Marie har lovat resultat inom två veckor om vi följer hennes råd :-).
Jag vet dock inte om mina nerver håller för det. Jag är alldeles för mycket av en ”hönsmamma”.

Lena och Moa har kontaktövningar

I går var det så dags för dag två i vår valpkurs.  I dag handlade kursen mycket om ögonkontakt och andra typer av kontaktövningar.

Det gick förvånansvärt bra, ett tag, sedan blev Moa trött.

Att hon blev trött kan kanske förklaras med att utöver alla övningar så frös hon väldigt mycket. Vi fick avbryta vissa övningar för att Moa skakade så mycket. Som tur var så hade vi faktiskt tänkt på det och hade med oss en filt till lilla tösen.

Efter några minuter i min eller Lenas famn så var hon återigen klar för nya övningar.

Det är väl nu bara att öva vidare i hemmiljö.

I dag kom ett vykort med posten. Det var varken till Lena eller till mig. Döm om vår förvåning när vi såg att det var till Moa.
Det är gammelfarmor som alltid kommer ihåg bemärkelsedagar. Det gäller allt från bröllopsdagar till namnsdagar. I detta fal var det just en namnsdag som fått henne att skicka vykortet.

Moa har namnsdag i dag, GRATTIS.

I dag var Moa ensam hemma en lite längre stund, c:a 30 minuter. Både jag och Lena var på varsitt håll och tog den årliga influensavaccineringen.
Moa sa inte ett dugg när vi gick. Inte heller efter någon minut. Vi stod kvar utanför dörren och lyssnade och det hördes inte ett pip. När vi sedan kom hem så låg hon och sov i hallen. Hon är hur cool som helst.

Den ska gå att veckla ut.

Moa har en liten soffa som går att veckla ut till en liten säng. Det är lite av en favorit hos henne att ändra utseende på soffan. Ibland är hon under den och försöker veckla ut den, och ibland ligger hon där skönt och sover.

Såja, nu är det klart

I dag så möte Moa en Jack Russel. Moa gick fram för att hälsa på Jack Russeln som då högg tag om nosen på Moa. Moa blev jätteförskräckt och skrek till. Lena ”tröstade” Moa lite grand och den lilla rädslan försvann ganska snabbt. Matten till Jack Russeln tillrättavisade sin hund och pratade också till Moa. När de två hundarna en stund senare tilläts att hälsa på varandra igen så gick det som en dans. Dom hälsade på varandra och luktade både här och där och allt var hur lugnt som helst.
En möjlig orsak till att det blev som det blev är kanske att båda hundarna var kopplade.