Moa – en dvärgschnauzer

Annandag jul är en dag då vi traditionsenligt träffar våra kära släktingar från Strängnäs.

Så blev det också i år.

Detta år var det vår tur att upplåta vårt lilla hus till denna trevliga sammankomst. Det blev en liten nätt skara om 16 personer och två hundar, Altlas och Moa.

I går var det julafton och som vanligt så började aktiviteterna med en julfrukost med mina (Tomas) barn och barnbarn.
















Även tomten orkade upp i denna arla morgonstund.

På eftermiddagen blev det ytterligare aktiviteter och då med Lenas föräldrar, barn och barnbarn.




































Även Moa fick en liten julklapp.

Ytterligare en dag med snöande och nu är det inte många centimeter som syns av staketet.

Nu är snart hela staketet gömd under snön och det bara fortsätter att snöa.

Moa har inte en chans att gå ut på baksidan nu. Det blir väl till att skotta en gång eller två för henne.

I dag var jag på mässan, stora Stockholm. Lena arbetade och Moa var utlånad till några goda vänner.
Att gå på mässan utan att handla något är ju helt omöjligt. Det blev två stycken aktivitetsleksaker till ”lilla gumman”, det är alltså Moa och inte Lena jag syftar på.

En vippleksak, fungerar som barnens vippmugg, som skall fyllas med godis. Moa skall sedan vippa på den så att godiset ramlar ut genom det förhållandevis lilla hålet.

Moa är lite osäker på hur hon skall göra. Men det löser hon nog snart.

Det blev också en aktivitetsbräda. En bräda med klossar i olika storlekar och former med en fördjupning inunder som skall fyllas med godis.

I går var vi återigen borta på middag, Denna gång hos Jaana.

Även här blev Moa, på gott och på ont, medelpunkt. Jaana tyckte det var mysigare att kela med Moa än att äta.

Jaana har flera katter, som alla togs sin tillflykt till källaren, men det bekymrar inte Moa. Jag är inte helt säker på att hon ens registrerat att det finns katter i huset.

Även några av övriga gäster vill hälsa på Moa. Dom han inte ens ta av sig ytterkläderna innan Moa åkte upp i famnen.

I går var vi hemma hos några vänner på middag.

Jag undrar om det var oss eller Moa som dom egentligen bjöd :-). Moa, busig och härlig som hon är, stal en hel del uppmärksamhet från oss övriga.

Det är tur att vårt värdfolk är hundmänniskor.