Moa – en dvärgschnauzer

Moa älskar verkligen att ligga i solen och bara njuta och ha det skönt.
Idag på förmiddagen upptäckte Moa att det finns ett ställe i vardagsrummet där solen letat sig in.
Det är faktiskt första gången vi ser henne ligga där.
Nästa gång hon lägger sig där så drar hon nog också med sig en dyna att ligga på.

Som vi berättat om tidigare så gick det bra på Moas första utställning den 12 februari 2011.
Hon fick då ett hederspris som vi här förevigar på bild.
Gissa om vi var stolta då. Och trots att det är en månad sedan utställningen så gläds vi fortfarande åt henne och hennes genomförande.
Utan Maries, kennel primaliv, framförande av Moa så hade troligtvis inte resultatet blivit så bra.

Under tiden som jag skrev föregående inlägg så hör jag hur Moa kommer dragande på något. Det är en av hennes dynor. Hon vill väl antagligen vara där jag är så hon placerar dynan i mitt arbetsrum. Och självklart i solen. Där kröp hon sedan upp och somnade om.

I morse var Moa som vanligt lite lagom loj och cool. Hon gick upp från sin korg, tog en klunk vatten och gick sedan och lade sig där solen lös in genom något fönster.
Det blev just då på hallmattan. Där ligger hon fortfarande och snarkar.
Det här med morgonpromenad är inte så viktigt när hon kan ligga och gosa sig i solen.

Eftermiddagens promenad blev en prövning för såväl Moa som för mig.
För Moa för att det var så blött och kladdigt ute och för mig för att Moa vägrade att gå.
Hon är verkligen en liten förnäm fröken som tycker att det är hur härligt som helst att ligga i solen och mysa. Men, och det är ett stort men, hon tycker inte det är kul att gå ut när solen har smält undan snön som då rinner på både vägar och gångstigar. Moa bara vägrar att gå.
Är det snö, fruset på marken, barmark eller något annat underlag så går det hur bra som helst. Som i morse då det inte hade hunnit bli blött, då gick allt som en dans.
Puh, vilken pärs det var att gå idag.

Ja, jag är helt säker på det. Det droppar från taken. Vinterjackan börjar kännas för varm och överdragsbyxorna har bytts mot jeans.
Och framför allt så har Moa numera inget vintertäcke på sig när hon går ut. Moa som annars är lite frusen av sig har tyckt om att ha en värmande fleecejacka på sig.

Men inte nu, våren är på väg och med den kommer spring i benen.
Inte bara för barnen utan även för Moa.

Det är extra roligt att ha henne lös när hon är så otroligt följsam.
Det fungerar verkligen som det ska. Det är Moa som håller reda på mig och inte tvärt om. Att hon dessutom i stort sett alltid kommer på inkallning gör promenaderna mycket lätta.

På morgonpromenaden i dag mötte vi en matte med två små hundar med för mig okänd ras. Mötet skedde på en mycket smal stig. På mitt kommando så ställer sig Moa intill mig och matten med hundarna passerar utan att Moa rör en ”fena”. Det är härligt tycker jag.

Nu har ytterligare ett antal små filmsnuttar laddats upp.
Se under meny ”Filmsnuttar”