Moa – en dvärgschnauzer

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Så var det äntligen dags för Cupen. Cupen är en inofficiell utställning för dvärgschnauzrar. Trots att den är inofficiell så har den en mycket hög status bland utställarna. Det är alltså både viktigt och inte minst roligt att vara med. Det är i år så många som 98 stycken anmälda dvärgschnauzrar.
Vi, Lena, jag och Moa, startade 09.30 i morse och var framme vid Degernäs camping vi 13,30.

Väl framme i stugan, som vi bokade i december, så var jag trött efter bilkörningen så Lena packade upp.
Apropå bilkörning så är Moa verkligen hur lätt som helst att ha med sig i bilen. Det kommer inte det minsta knyst ifrån henne. Hon sover allt som oftast när man har stannat och öppnar bakluckan. Så det troliga är att hon sover hela vägen.

Efter knappt två timmars körning så var det dags för oss alla att ta en liten rast. En rast med mat, vatten och kissande.

Väl framme i Degernäs Camping, där utställningen hålls, träffade vi Marie, Glenn, Birgitta och Ulo.
Senare på kvällen så bjöd Birgitta och Ulo på middag i sin husvagn.

Hundarna är hur coola som helst och har inga förväntningar på morgondagen, det är det vi som har.
Återkommer i morgon med fler bilder och resultat.

En liten filmsnutt om Moas härliga motorik med frambenen.

Kolla in hur hon gör sig som fotbollsspelare.
Betänk också att det inte är en boll utan en sten som hon leker med.
Se under meny ”Filmsnuttar”

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Det syns verkligen att dvärgschnauzern tycker om att arbeta med framtassarna.
Det är väl de gamla medärvda vanorna som ger sig uttryck på det här sättet.
Förr i tiden användes ju dvärgschnauzern som råtthund. Som sådan visade hon sig vara mycket effektiv. Den är en av få raser som kan fånga byten, leksaker eller godis (som i det här fallet) med tassarna.

En liten filmsnutt om hur Moa allt som oftast tillbringar sin tid hemma.
Att vara ute på tomten och lukta på, ja gud vet vad det är hon luktar på, verkar vara en sysselsättning som hon aldrig tröttnar på.

Ibland kan hon bli lite störd av något ljud från t.ex. en fågel, ett rådjur eller något annat. Men när det inte är någon att leka med återgår intresset ganska snart till luktandet.
Se under meny ”Filmsnuttar”

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

I går så var vi i Norrköping och grattade Amanda som fyllt år.
I familjen finns det två stycken Tibutansk terrier. En 9-årig tik, Zani, och hennes valp, Cleo.
Gissa om Moa tyckte det var kul att leka. Mest blev det spring med Cleo. Men efter ett tag så blev det för mycket även för Moa. Då är det skönt att bara lägga sig ner och vila, här intill Zani.

När Moa skall vila gör hon det där hon just nu är.
I det här fallet på armstödet till soffan i TV-rummet.

Marie som tillsammans med sina hundar var hos oss idag nämnde något som vi inte tänkt på.
Kan det kanske vara så att Moa har kommit in i det som kallas ”spökåldern”. Under en kort period i livet, vid 7-9 månaders ålder, så kommer vissa hundar att tycka att allt är farligt och läskigt, det kallas för ”spökåldern”.
Det går vanligtvis väldigt fort över. Så vi får väl vänta och se om skällandet med tiden avtar och sedan helt försvinner.