Moa – en dvärgschnauzer

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Idag känns det som om min förkylning är på återgång. Så mycket att jag följde med Lena och Moa på lunchpromenaden.
Det var en pärs att promenera de 800 metrarna ner till badet. Men glassen vi tänkte äta där hägrade.
Moa tyckte också det blev så jobbigt att hon halvägs ner la sig att vila på asfalten.
Väl framme så blev det allt en glass. Även Moa fick sin beskärda del av glassen. Och nej, det är inte choklad som hon äter.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Som vi skrev om i ett tidigare inlägg så är Moa nu väldigt mycket ”på jakt”. Hon skulle gärna träffa en hane och inte säga nej om han bjöd upp till dans.
Det var exakt vad som hände Lena när hon var ute med Moa tidigare idag. Under tiden som jag låg hemma i sängen och snörvlade så träffade hon några vänner som också har en svart och silver dvärgschnauzer. En två år gammal hane vid namn Bonzo.
Bonzo visade ett mycket stort intresse för Moa. Moa var inte sen att svara upp. Hade Lena låtit dom vara så vet jag inte vad som hänt. Jo det gör jag nog ;-).

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Som jag skrev om i går så har jag fått en kraftigt förkylning. När jag skriver det här så slår det mig en liten tanke. Att få något, är inte det något positivt. En förkylning är definitivt inget positivt, framför allt inte för oss killar.
Nu när också febern kommit så blir det till att tillbringa dagen i sängen.
Moa och Lena är just nu ute och klipper gräset. Nåja, Lena klipper och Moa springer runt och oroar. Moa är lite konfunderad när jag ligger och snörvlar och inte leker med henne som jag brukar göra. Hon märker direkt att något inte är som det brukar.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Lena har tillsammans med Linda, Amanda och Rasmus alldeles nyss åkt till Gröna Lund.
Själv så ligger jag hemma med en jättekraftig förkylning. Tänk att ingen kan förstå hur synd det är om oss karlar när vi är förkylda. Vi blir ju så jättesjuka. Oj vad det är synd om mig 🙂
För Moas del så tror jag att hon tycker att det är skönt att jag är hemma. Hon slipper ju då att följa med in till stan. Det är ju några fler besökare än Lena & Co på grönan.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

Till skillnad mot vad vi skrev i ett tidigare inlägg så är promenaderna nu mycket raska.
Moa vill gå ut så ofta hon kan. I morse så vägrade hon att sova vidare när klockan var 06:30, hon skulle bara ut. Moa som normalt sett sover fram till någonstans mellan nio och halv tio på morgonen, eller heter det förmiddag.
Men som sagt inte nu. Hon är väl i den fasen i sitt löp då hon vill ut och träffa någon trevlig pojke att leka med. Det här innebär att det där med nosande just nu inte är så viktigt. Hon gör vad hon ska och sedan går hon på jakt.

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

I dag på eftermiddagen när Moa är på tomten och leker så sätter hon plötsligt igång med att yla.
Hon sätter sig ner, lägger huvudet tillbaka och bara ylar. Det här håller hon på med en kort stund. Efteråt så återgår hon till lekandet som om ingenting hänt.
Vi varken hör eller ser någonting som kan göra att hon reagerar på det här sättet. Är det hennes löp som spökar, eller?

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

En snabb promenad är inget för Moa.
Nu när hon löper så tar promenaderna otroligt lång tid. Detta oavsett när på dygnet det är. Självklart så är det än mycket värre mitt på dagen då också värmen gör sitt till.
Det som annars tar tid, och då menar jag lång tid, är hennes eviga nosande på allt. Högt som lågt, gräs, buske, sten eller var som helst där det luktar intressant, där stannar hon.
Men det är väl bara ”att gilla läget” och ta det lilla lugna. Hem kommer vi ju förr eller senare, numera oftast senare.