Idag på lunchpromenaden så sprang Moa som vanligt omkring med en pinne i munnen.
Det tycks vara otroligt viktigt att bära på något. Allt som ofta så är det pinnar eller kottar som tar vägen in i munnen. Det går även bra med stenar, äpplen, kokor av lera eller helt enkelt något som går in i munnen.
Det som inte blir så kul, för husse och matte, är tuggummi, fimpar eller snuspåsar.
Moa hör någonting, ett hackande ljud, hon ser inget så hon stannar upp och spanar ivrigt runt i träden.
En hackspett månne? Varken jag eller Lena är några fågelskådare. Jag kan i klart väder skilja en svan från en duva, men där går nog gränsen. Lena är lite bättre bevandrad med det där som rör fåglar. Hon röstar för att det är en hackspett.