På eftermiddagen fredagen den 24 september 2010 kom hon så äntligen. Vår lilla Moa var efterlängtad.
Det var inte ett lätt beslut att välja kennel. Efter många samtal och kontakter med väldigt seriösa och ibland inte fullt så seriösa uppfödare så föll vårt val på Kennel Primaliv. När sedan Kennel Primaliv också fanns oss vara en seriös valpköpare så var det valet klart.
Det skulle visa sig att uppfödarens tik, Mimi, endast blev dräktig med en valp. Mimi kunde inte förlösa på vanligt sätt utan det fick bli med ett kejsaresnitt. Men allt gick ju bra och som sagt, den 24 september så kom äntligen Moa till oss.
Det blev några roliga och omtumlande timmar för både oss och Moa. När det äntligen blev natt så var både vi och Moa mycket trötta. Moa var nog också lite förvirrad och undrade förstås vad som hänt med hennes mamma och syster Maya.
Trött men ändå lite svårt att komma till ro
Somnar till sist
Natten förflöt väldigt bra, åtminstone för Tomas som slapp att gå upp. Lena ställde väckarklockan på 03.00 och gick då upp och kissade Moa. Moa sov sedan till klockan 07.00 då det återigen var dags för lite kissande. Att bara rasta Moa en gång under natten känns ju riktigt bra. Hon är duktig.
Dag två, 25 september blev lite mer lättsam. Moa finner sig väl tillrätta och verkar inte att sakna mamma och syster alltför mycket.
Vi provar med att sätta på Moa halsbandet till kopplet. Endast halsbandet alltså, vi använder inte kopplet.Det blev inte så mycket som en fnysning. Det verkar helt enkel som om hon inte märker av det, härligt.
Som valp så skall hon ju enligt alla regler äta 4 gånger per dag. Det börjar bra. Ett fullt morgonmål följt av lunchmat. Därefter blev det stopp, Moa ville inte äta på eftermiddagen. Men det är väl OK. Kvällsmaten gick sedan ner som en dans.
Dricker vatten gör hon som den värsta häst, det är bra, mycket bra.
Moa har nu varit hos oss i ett helt dygn och inte en enda gång uträttat några behov inomhus. Vi är imponerade. Undrar om det fortsätter så?