Orolig Moa

….. klicka på bilderna för att se dom i större format …..

I dag under lunchpromenaden stod jag på öronen ordentligt. Moa och jag gick vår vanliga runda när jag bestämde mig för att vika av ifrån stigen vi gick på. Jag tänkte gå ner till vattenbrynet, bara för att det var en fin dag och för att Moa sprang därnere och lekte. Jag kom dit lite fortare och mer bryskt än vad jag från början avsett. På en lite hal och fuktig plats på klippavsatsen halkade jag till och ramlade framlänges. Hålla balansen var inte att tänka på utan jag gled sakta och lugnt iväg ner mot vattnet. I fallet så stukade jag min fot ganska så ordentligt. Det gjorde så pass ont att jag blev sittande på klippan i 15-20 minuter medans den värsta smärta lade sig.
Moa som sprungit nere vid vattenbrynet hörde och såg mig komma glidande och blev nog lite förskräckt. Helt klart är att hon märkte att något inte var som det skulle för under hela den tiden som jag bara satt på klippan så stod Moa alldeles intill mig. Inget bus, inget hoppande, inget spring runt ikring utan hon bar stod där med mig.
Tänk att hundar känner så väl när något inte är som det ska vara.