Eftermiddagens promenad blev en prövning för såväl Moa som för mig.
För Moa för att det var så blött och kladdigt ute och för mig för att Moa vägrade att gå.
Hon är verkligen en liten förnäm fröken som tycker att det är hur härligt som helst att ligga i solen och mysa. Men, och det är ett stort men, hon tycker inte det är kul att gå ut när solen har smält undan snön som då rinner på både vägar och gångstigar. Moa bara vägrar att gå.
Är det snö, fruset på marken, barmark eller något annat underlag så går det hur bra som helst. Som i morse då det inte hade hunnit bli blött, då gick allt som en dans.
Puh, vilken pärs det var att gå idag.
Moa – en liten fröken
Det här inlägget postades i Inlägg. Bokmärk permalänken.