Värken och den märkliga känslan i nacken gör att jag fortfarande är mer eller mindre sängbunden.
Som tur är (för mig) så hade Lena i föregående vecka semester och kunde då helt och hållet ta hand om Moa. Nu har Lena börjat arbete igen och jag har nu fått hjälp med Moas promenader av min svärmor som bor inte alltför långt härifrån.
Jag har skrivit detta inlägg på min telefon och inte med en dator. Det går ju ganska så bra det också.
Fortsatt sängläge
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna Dvärgschnauzer. Bokmärk permalänken.